En saknad som aldrig tar slut.

Pappa var här med farmors fina handgjorda träskåp idag. Det fick mig att sakna henne.
Det känns väldigt bra och fint att ha hennes skåp här hemma i min lilla lägenhet som är lika stor som hennes vardagsrum var, där skåpet stod.
 
Jag saknar också min lilla morfar. Jag skulle behöva att han och mormor kom och hälsade på mig med bullar, kakor och rosenbröd. Jag behöver att han tar hand om mormor, hon behöver det. Jag vill att han ringer och att mormor står bredvid, pratar om annat än vi och säger "Hah, vad säger hon?" och inte ha någon koll alls. Jag vill träffa honom bara en sista gång, få säga hej då, för det fick jag aldrig göra. 2½ årsen han dog och jag saknar honom fortfarande lika mycket.
 
För 1 årsen drömde jag om morfar, att han och mormor kom med bullar, kakor och rosenbröd. Jag hörde hans röst. Sen vaknade jag men hörde fortfarande hans röst, klockan var 6 på morgonen, det var fortfarande mörkt ute och morfar stod i hallen och pratade med mamma. Och jag grät, jag grät tills tårarna tog slut och ville inte leva mer.
 
 
 

Värme, kärlek och så mycket mer.

Blev helt varm i kroppen när jag hittade denna video hos Fokis.se.
Jag tvivlar ofta på männskligheten men dessa 3 gör ett jävla jobb och besvisar motsatsen, och att dom vågar. Elefanter är farliga djur, ooooo. Jag vill träffa elefanter, inte rida på dom, utan träffa dom i deras egna miljö. Säga hej hej och så. Riktigt riktigt balla djur.
 
Elefantbebisen ser så liten ut i hålet och när hon står med mamman men när hon kommer upp och man jämför med killarna så är hon ju enorm för att vara en bebis. Under vad mankhöjden på henne är?!
 
Nej nu ska jag kolla på den en gång till.

We dont stop playing because we grow old. We grow old because we stop playing!.


Det krävs bara en person för att förstöra en annan människas liv.

 Under hela grundskolan har det funnits en person (Olika personer men aldrig mer än en) som gradvist har tryckt ner mig. På ett eller annat sätt.
 
6-12 år: En tjej retade mig för att jag var så liten och smal och köpte kläder på barnavdelningen. Hon sa att jag åt kattmat när jag åt tonfisk. Trots att en annan tjej också åt det så var det bara JAG som åt kattmat. Hon sa att jag inte längre fick sitta på min plats i bamba för att det hade börjat en ny tjej som var coolare än mig, jag fick sitta ensam i en annan del av matsalen. Hon sa att jag var elak och inte hade några vänner. Hon tog min bästavän ifrån mig. Hon sa att jag var äcklig för att jag fått en finne och om någon sa något snällt så fick hon dom är ändra sig.
 
13-14 år: Min bästavän ändrade helt plötsligt attityd och försökte få mig så ledsen som möjligt. Hon försökte få våra gemensamma bästavänner att hata mig genom att sprida falska rykten om saker jag enligt henne hade sagt men som HON i självaverket hade sagt. Hon försökte få mig att snacka skit om våra vänner och när jag inte gjorde det så blev hon rasande och spred ryktena. Hon sa att de andra tjejerna hade sagt både det ena och det andra om mig och sen sa hon "Jag förstår om du är ledsen men det är så det är och du måste ändra på dig om du vill ha några vänner kvar." Jag snackade inte skit och förstod inte alls varför hon sa allt hon sa.
 
14-16 år: Här blev jag dödlig kär i en kille. I samma veva så fick jag upp ögonen för lite andra människor i klassen och fick många nya vänner, där bland tjejen som retade mig i mina tidiga år. Dessa nya vänner är dom jag minns med mest glädje under grundskolan. Så fina. En av de nya vännerna var denna killens bästavän som gick två klasser under oss. Hon kom att bli min bästavän och vi hade ruskigt kul tillsammans MEN hon tyckte inte att jag och killen, trots att båda var kära i varandra, passade ihop. "Det skulle AAALDRIG funka Maja, AAAALDRIG!!!". (Vi blev sen tillsammans ändå) Hon gjorde även små saker, sa saker, som jag inte riktigt kan sätta fingret på men jag kände mig alltid mindre när jag var med henne. Hon är en sådan person där ALLT handlar om henne. Även om jag varit med om hjärtesorg så är det synd om henne. När pojkvännen gjorde slut så fick jag inte längre vara med och umgås för henne trots att exet inte hade något emot det.
 
Om jag inte hade haft världens bästa familj och fina vänner runt omkring tror jag att det hade gått värre för mig.
När jag var 12 år började jag skada mig själv på olika sätt och hade jag inte vid 14½ år fått nya vänner hade jag inte varit den jag är idag, jag kanske inte ens hade stått här.
När jag var 14½ fick jag även pojkvän som bokstavligt talat har räddat mitt liv. Det tog ett tag innan jag blev glad igen men han kämpade med dumma självdestruktiva mig och kramade mig när jag inte kunde sova för att jag var rädd för att något hemskt skulle hända honom. Han skällde på mig när jag inte ville äta och fick mig att plugga upp nästan alla mina betyg som låg i botten. Han fick mig att le.
När jag var 15 år så rökte jag inte, drack inte och skadade inte längre mig själv. (Allt för att återuppta det när jag var 16 då pojkvännen gjorde slut och föräldrarna skiljdes.)
 
Det jag vill säga är att det måste inte vara flera personer som retas och det behövs inte fysiskt våld för att trycka ner en människa. Om en person bearbetar dig med glåpord och elakheter en längre tid så faller du tillslut även om det bara är EN person som retar dig.
 
 
Klicka på bilden.
 

Keep smilin', keep shinin'. Knowin' you can always count on me, for sure. That's what friends are for!

Kärlek är en väldigt underlig sak. Jag är dökär nu. I min bästavän.
Så där riktigt bubbland kär så att jag blir överväldigad varje gång jag pratar med eller träffar henne.
Men det är vänskap. Riktig vänskap.
(Pojkvän saknar jag än men så fort jag träffar den rätta så sitter han fast!!!)
Jag har ingen, förutom familjen, som jag älskar och avgudar så mycket som jag gör med Lollo.
Hon är min allra bästa bästavän. Hon förstår mig bättre än någon annan, till och med bättre än systrarna.
Vi förstår varandra och skulle göra ALLT för varandra.
Vi är sånna som avslutar varandra meningar och säger samma saker nästan samtidigt.
Jag kan helt ärligt säga att alla mina "bästavänner" innan henne inte var på riktigt. Jag trodde det. Jag gjorde allt för dom men dom gjorde inte allt för mig och då tar vänskap slut.
 
(Detta betyder såklart inte att jag älskar mina andra vänner, DOM ÄR OCKSÅ BÄSTA. Jag är så sjukt tacksam för er alla.)
 
 
 Jag i cyklop.
Klicka på bilden.

RSS 2.0