En saknad som aldrig tar slut.

Pappa var här med farmors fina handgjorda träskåp idag. Det fick mig att sakna henne.
Det känns väldigt bra och fint att ha hennes skåp här hemma i min lilla lägenhet som är lika stor som hennes vardagsrum var, där skåpet stod.
 
Jag saknar också min lilla morfar. Jag skulle behöva att han och mormor kom och hälsade på mig med bullar, kakor och rosenbröd. Jag behöver att han tar hand om mormor, hon behöver det. Jag vill att han ringer och att mormor står bredvid, pratar om annat än vi och säger "Hah, vad säger hon?" och inte ha någon koll alls. Jag vill träffa honom bara en sista gång, få säga hej då, för det fick jag aldrig göra. 2½ årsen han dog och jag saknar honom fortfarande lika mycket.
 
För 1 årsen drömde jag om morfar, att han och mormor kom med bullar, kakor och rosenbröd. Jag hörde hans röst. Sen vaknade jag men hörde fortfarande hans röst, klockan var 6 på morgonen, det var fortfarande mörkt ute och morfar stod i hallen och pratade med mamma. Och jag grät, jag grät tills tårarna tog slut och ville inte leva mer.
 
 
 

Kommentarer
Postat av: LindaViola - mamma till två!

Det är hemskt när de gamla går bort, men samtidigt är det fin att vi saknar dem så. Det visar att vi haft starka band med dem :)

2012-12-07 @ 07:57:23
URL: http://lindaviola.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0